Familjen har varit på semester på Tenerife (Los Christianos) i en vecka (vilket förklarar den låga aktiviteten på den här sidan) och även om jag ska skona er från vad som skulle kunna bli en väldigt enformig resedagbok (Monkey Park var den enda otroligt häftiga grej som vi har att berätta, i övrigt slackade vi och tog det så där otroligt lugnt som bara en barnfamilj kan göra). Men tre funderingar måste jag dela med mig av:
- Hur kan så många tilltalas av så torftiga miljöer när de är utomlands – på hemmaplan skulle de ju inte vilja bo i ett hus som ser ut som en ålandsfärja? Jag ska inte brista ut i något evighetslångt moraliserande om det turistiska och anpassade som självklart finns i Los Christianos (även om det verkar vara tusen gånger värre i Playa de Los Americas, om vår bild är rättvis efter en dags promeneradende dit). Även om det ger cred att såga Kanarieöarna och turistfällor som Los Christianos så låter jag bli…: Det är otroligt bekvämt att turista på turistorter, där man tar sig fram med engelska, där allting är någorlunda ordnat och där man kan rulla barn-trolleyn upp och ner för välskötta trottoarer. Men varför måste så många av hotellen och turistanläggningarna vara så fula? Så dyrt kan det väl inte vara med lite smak…
- Hur kan det komma sig att alla alltid bara pratar om de saker som är billigare i andra länder (typ sprit…) medan man så snabbt glömmer alla de tillfällen då man blir totalt uppskörtad? Detta gäller självklart i högre grad på t ex Kanarieöarna och andra verkligt turistanpassade ställen, men likväl verkar det vara en väldigt selektiv glömska som drabbar en när man ska berätta om sin semester. Vi gnällde dock en hel del i familjen över den turistfälle-lunch som vi ”sparade tid med” och som visade sig vara dyrare än en dagens i Örebro, tråkigare än en dagens i Örebro och långsammare än en dagens i Örebro… Och sedan konstaterade vi att man åtminstone på två veckor tjänar in den dyrare resan till t ex Thailand med tanke på att mat och annat är så mycket billigare där. Men så känns det ju inte när man ska boka resan och fascineras av att flyg och hotell inte kostar mer…
- och sist men inte minst: Vad är det för fel på oss män? En charter-resa ger självklart tusentals exempel på pinsamma gubbar som på olika sätt tycker att de är störtsköna och världsvana. Men de flesta är ju harmlösa och mest lite Stig-Helmer-aktiga (inget ont om Stig-Helmer – han är Hammarbyare!). Men på promenaden till Playa de Los Americas passerade vi ett exempel på det verkliga problemet: restaurangen Hooters. Jag upprepar: Vad är det för fel på oss män? En gång till: Vad är det för fel på oss män? Jag har hört talas om Hooters tidigare men har väl trott att det är någon slags ironi, någon slags medveten dubbeltydighet: wink-wink-nudge-nudge-know-what-I-mean-typ. Men det är tydligen på allvar. Alla servitriser har korta shorts och linne (och har – föga förvånande – en kroppsform som man kan vänta sig av servitriser i sådana kläder), och allt restaurangen har att framföra som säljargument handlar om stora bröst och lättklädda tjejer. Och folk går dit. Ja, mest män såklart. På hemsidan deklarerar de stolt att de har en ”mission statement” och i Burlington kör de en kampanj där barnen äter gratis. Skulle inte tro det. Not on my watch.
Många gånger får man vad man betalar för. Visst är turisthotellen på Gran Canaria fula, men titta på Flemmingsberg. När man ser husen där eller i andra trista förorter så förstår jag varför så många svenskar mår så dåligt.
Men Gran Canaria är ju precis som du skriver som en finlandsbåt. Man åker inte för att se nåt nytt eller komma bort. Man åker för spriten (och solen). Då kan man inte förvänta sig nåt annat.
Men när det finns så gott om bikinis på stränderna och till och med nudiststrand så undrar jag hur någon kan vill vilja betala extra för att gå på en krog där det visas lite hud. Det går ju att få se hur mycket som helst gratis.
Dock ser jag inget stort problem i att några vuxna människor vill slösa sina pengar på att se hud istället för att till exempel se fotboll (vilket definitivt är mindre intressant och ändå har jag slösat mer pengar på det). De betalar frivilligt för något som andra visar frivilligt. Tjejerna som jobbar där verkar dessutom smartare än alla dem som går och visar samma sak gratis på gatorna (i alla fall ur den aspekten).
Men för den som vill ha en riktig semester så rekommenderar jag skarpt Honduras, i alla fall om man hunnit tröttna på Thailand. Här finns både världens vackraste stränder och en mycket intressant kultur. Att priserna är lägre och maten bättre än i Spanien är inte heller någon nackdel. Dock bör man kunna spanska, men så är det ju – ska man se det genuina så måste man klara det lokala språket annars är man förvisad till turisthaken.
Du har många poänger, Kent. Jag tycker visserligen att fotboll är viktigt och jag lägger hellre pengar på det, men jag vill inte heller hindra någon från att besöka ställen där man får ”se hud”. Men likväl tycker jag att det är tragiskt att det tycks vara så lätt att profitera på viljan att ”se hud” – som du påpekar finns ju många ”gratisställen”. Sedan fascineras jag lite extra över den där underbart orimliga dubbelmoralen i att ”the american way” både kan innehålla bliiipning av ”fuck” på tv och kedjor som Hooters. Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
Ska definitivt fundera på Honduras nästa gång, även om vi långt ifrån tröttnat på Thailand. Och både jag och frun borde kunna prata spanska. Något borde ju ha fastnat på tre års gymnasiestudier…
Den amerikanska dubbelmoralen finns även här (exporterad med missionärerna i norr). Präster gifter sig med och får barn med minderåriga. Trots att uppskattningsvis mer än 99% är troende så är otrohet extremt utbrett. Lite förenklat kan man säga att i Sverige knullar vi runt tills vi gifter oss sen håller vi oss. Här är det tvärtom. Så länge man inte är gift måste man vara försiktig. Men när man väl gift sig kan man börja springa med vem som helst.
Jag vet inte om jag tycker det är mer tragiskt att det profiteras på att se naken hud än idrott eller film. Det viktiga är att det är frivilligt för alla inblandade. Allt som innefattar tvång är tragiskt.
Gymnasiespanska är tillräckligt för att ta sig fram som turist. På öarna i Karibien (med världens bästa dykvatten) och Copan (mayaruinerna) klarar man sig också utmärkt med engelska men i övrigt så behöver man förstå tillräckligt för att kunna fråga efter vägen etc.
Thailand kanske man inte ens kan tröttna på. Jag har inte gjort det men föredrar ändå Honduras även om mycket är lika, frukter, klimat, natur, fina stränder, låga priser. Skillnaden är just att Thailand är ett turistparadis där allt är tillrättalagt för turism. Det är inte Honduras.
För övrigt är idrott bara en lek, utom när Timrå IK spelar eller man lagt ett större vad på en match. 🙂